Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
143. Salvius an Königin Christine Osnabrück 1646 Juni 29/Juli 9
Osnabrück 1646 Juni 29/Juli 9
Abwesenheit Johan Oxenstiernas von Osnabrück wegen einer Reise nach Münster. Fall Amöneburgs.
Hohe Geldforderungen Wrangels, allgemeiner Geldmangel. Bitte Salvius’ um Befreiung von Auf-
gaben der Finanzverwaltung. Streben der Kaiserlichen nach Vergleich mit den Ständen. Weitgehende
Billigung des Jahres 1624 als Beginn der Amnestie. Anbahnung eines Ausgleichs über die Gravamina
ecclesiastica. Reise vieler evangelischer Gesandter nach Münster in Hoffnung auf dortige endgültige
Abhandlung der ständischen Gravamina. Opposition der Stände gegen die Satisfaktionen. Geistliche,
politische und familiär-soziale Gründe für die von den katholischen und evangelischen Ständen
gewünschte Beibehaltung der geistlichen Stifter. Appellation aus den zu erwerbenden Ländern nach
Schweden. Entwurf einer Antwort auf das kaiserliche Instrumentum pacis durch Salvius. Klagen
über die Heimtücke Frankreichs.
Medan greef Johan Oxenstierna är nu i Münster
dånigheet allena, hvadh här sedan inkommet är. Armeen stodh för fem
dagar sedan vidh Amoeneburg, den hon den 16. ditto [ 16./26. Juni 1646 ]
intogh och förstörde
them Baijerische öffver 36 000 man. Hvadh om begge skrifvers uhr Cassel
af den 25. Junii [ 25. Juni/5. Juli 1646 ], thet vijser bijlagan. Gå the nu på
hvarannan, som lijkt synes, då fächtas om hufvudhsaker, eftersom begge dee-
larnes hufvudstärckia äre ther moot hvarannan.
Her feltmarskalk Wrangel skrifver migh af den 20. [ 30. ] Junii och begärer
een tunna gold till handpeningar, beropandes sigh på Eders Kgl. Maj. och
feltmarskalk her Torstenssons avis therom. Jagh hafver hvarken af Eder
Kgl. Maj. eller her Torstensson thet ringesta ordh therom. Och ther jagh
än sådan ordre fingo, så äre ther inga fleere medel beholdne än 30 000 rd.
af desse sommarsubsidier, efter 200 000 rd. anticiperades armeen in Martio.
Ambassaden och Eders Kgl. Maj. sampt cammerrådz assignationer taga
thet öfrige . Och ther friden kunde slütas i höst, så höra thermedh subsidierna
op, at man inthet hafver at retirera sigh på tilkommande vintersubsidier;
och på cammaren vil ingen sådana summor förskiuta. Jagh allena mächtar
thet inthet; och ingen annan häruthe vil förskiuta een daler.
Thet går nu på siuttonde åhret, sedan krijget begyntes. Hvadh besvär jagh
hafver i den langa tiden uthståt thermedh, besinnar icke lätterligen någon
annan, än then thet hafver försökt. Jagh hafver härtil af all minn hugh och
sinna gerna giort Eders Kgl. Maj. och fäderneslandet tienst efter min yttersta
förmågo, ville ock gerna theri framhärda till dödedagh. Men jagh tröttes
nu heelt och hollet vidh den besvärlige peningeplågan, blifver theröfver
åldrigh och, thet migh mäst hindrar, siukligh. Medici hafve stält migh ett
prognosticum, at efter jagh är nu på åhr och dagh behaftadh medh een febri
hictica, thet jagh moste therigennom sine remedio lenta morte tabescere.
Jagh hafver af min barndom intil detta mit 57 the åhr alt legat på främmande
bänckiar, aldrig öfver ett halft åhr i sönder fått boo på mitt eget, uthan most
mina egna hus och lägenheeter androm öfverlåta och sielf hyra andras hus.
Så medan jagh moste nu således innan kortan tidh döö, beder Eder Kgl.
Maj. jagh på det alreunderdånigst ödmiukeligiste, Eder Kgl. Maj. värdigas
efterlåta migh, at jagh må nu på den lilla öfrige tiden i någon lijten roo
förlijka migh medh min Gudh och qvitt från the svåra verldzliga sakerne
försöria mijn siäl. Vidh detta svåra verldzliga bulret får man så lijthen tidh,
at tänckia på Gudh och sijn siäl medh alfvara. Och ther man all verldzens
ähra och rijkedom vinner och förlorar thet eviga, hvadh är doch thermedh
vunnet? Jagh tröster migh thervidh säkerligen, att Eder Kgl. Maj. benådar
migh medh een gunstig förklaring och i synnerheet allernådigst qvitterar
migh frå den härtill förde penningecommissionen. Mächtar jagh nogot arbeta
i fridztractaten, så hafver jagh öffverflödigt nogh thermedh at göra. Gudh
gifve, at den motte uthslå till Eders Kgl. Maj. behagh och nöije, så vill jagh
sedan gerna theropå döö.
Änu seer thet slätt uth medh friden. The kaijserische arbeta nu på at förlijka
ständerne. Amnestian vele the ställa på anno 1624. Thermedh äre mäst alle
ständer tilfridz. Om erflanden och them som för anno 1624 vore inter-
esserade medh kungen i Böhmen, Durlach, Mansfeldern och furst Christian
af Braunswich, görs sedan egna artiklar. Gravamina ecclesiastica remedieras
thermedh, at the evangeliske beholla alla andelige godz i 100 åhr, sedan
förlijkas vijdare eller prolongers åter på monga åhr. Thermedh äre och mäst
ständerne tilfridz. Thet öfriga om chronornes satisfaction blifver sedan för
oss svårare. Ty ther vij än sedan stå på anno 1618 i amnestiepuncten och
på perpetuiteten i gravaminibus ecclesiasticis, så hafver thet doch ingen
gratie, sedan ständerne låta sielfve fallat. Mäst alle evangeliske ständernes
gesandter äre nu hädan reeste til Münster, bode migh mächteg ijfrigt, at
reesa medh tijt. Förmenar vist, at nu ther göra ända på theres saker. Jagh
kan icke reesa, medh mindre gref Oxenstierna begär thet.
I chronans satisfaction äre nogra hårda puncter. Churbrandenburg, Culm-
bach och Onoltzbach vele än ingalunda cedera heele Pommeren; Mechelburg
medh Wissmar äfven så. Käijsaren kan icke förmå them thertill. At stifterne,
som the skulle få i vederlagh, och the Eder Kgl. Maj. begärer, skulle göras
verldzliga, theremot äre än alle man. The evangelische sielfve aestimerar
inthet stort rationes ecclesiasticas, uthan rationes status som vidh stifterna
hängia. Quod sacrificulorum culinae fervent, hoc totum debent altaribus
(i monga theres kyrkior äre 20, 30, 40 altare, hvart och ett medh ståteliga
inkompster begåfvade), altaria hafve theres inkompster af fundationibus.
Fundationer (stifterna eller stiftingerna) pendent ab indulgentiis, ty för
aflatsbrefven och siälemessor äre kyrkiegodzen mäst gifne och stiftade.
Indulgentiae hafve all theres kraft af purgatorio. Nu är purgatorium inthet
annat, såsom monga papister sielfve kallat, än ett pium figmentum ecclesiae,
ett artigt optänckt compendium fisci clericalis. Ty vore icke purgatorium,
så vore inga indulgentier. Vore inga indulgentier, så skedde inga sådane
gåfvor och stiftningar. Cessantibus fundationibus, caderent altaria. His diru-
tis , frigerent culinae cleri. Och detta är rätta orsaken, hvij papisterna vela
så nödigt från stifterna. Men så löpa ther ock under rationes status medh.
I furstliga, grefveliga, adeliga och andra förnembliga familier succedera
gemeenligen primogeniti i stamgodzen. På thet nu the andra bröderna måå
hafve theras underhold, så äre the monga gradus beneficiorum ecclesiasti-
corum för them, at the kunne blifva munkar, priorer, abter, domherrar,
bisper, primates, cardinaler, patriarcher, Påvar. Och på thet desse icke må
gifta sigh och familierne således alt för myket förmeera sigh, godzen gå i
monga deelningar och slichterna altså råka i fattigdom och föracht, så hafve
Pontifices lagt vidh bemälte beneficier necessitatem coelibatus och onatur-
ligheeten af coelibatu försäckrat medh magnitudine meritorum virginitatis
och theremot straffat matrimonia, och altså under täckmanteln af religionen
stabilierat consilia oeconomica och politica. Desse rationes beveka ännu the
evangelische, at oahnsedt man noch så starkt inbillar them, at the statuta
ecclesiastica härröra af antichristo, och man fördenschuld icke borde eller
medh gott evangeliskt samveet kan observera antichristi stadgar, vele the
lijkväl för familierna skuld icke therifrån.
I thet Holsteiniska huuset äre nu i denne dagh 24 furstlige manspersoner.
Den ena gifter sigh här, den andra ther och förmeera sigh än ytterligare.
Gudh hafver macht at försöria dem alla, men ingalunda skeer thet medh
furstligh stat och inkompst. En secundogenitus eller cadet af Sunderburg,
när han är hemma, hafver han inthet mehr åhrligen än 500 rd. och frij disch
för sigh medh två eller tree tiänare. När han är borta, hafver han allenast
1000 rd. i peningar om åhret. En af them hafver nu i desse vekur frijat en
borgaredotter i Oldenburg
heet skuldh. Står verlden nogat länge, så blifva medh tijden så monga furster
i Holstein, som ther nu äre adelsmän. En afdeelt furste af Sachsen- Lawen-
burg skulle hafva 3000 rd. om åhret, men får them aldrig reent uth. Sådana
rationes gå ock genom andra stånd, och derföre vele the evangeliske så
mächtog gerna beholla stifterne oförandrade. Ridderskapet i Pommern stå
mächtog hårt theropå, at stift Cammin må blifva behollet, så för ofvantalde
skääl som för thet at status Pomeraniae är grundet på tree stånd: prelaterne,
ridderskapet och städerne. Så är thet i stift Bremen och Verden. At heelt
afskaffa prelateståndet, thet inverterar heela staten. Och thet andra präster-
skapet i landet komma icke i den consideration, at the skulle kunne reprae-
sentera prelateståndet. En part meena, at Eder Kgl. Maj. kunde i Camin
sielf beholla collationen aff bemälte beneficier, såsom Dannemark gör medh
sina andelige godz, och at Eder Kgl. Maj. thermedh beneficierar sine tienere
thermedh, såsom skeer medh häradzrätterne i Sverige.
Den andra svåra knuten, som vij hafve att uplösa, är, at Eder Kgl. Maj. vil
hafva appellationen til Sverige. Thee hafver hvarken Spagnien i Burgundien
eller kungen i Danmark i Holstein, och äre doch begge feudatarii reges
Imperii. Extrema provocatio vore föga annat än at hafvar allodialiter. Col-
lectae och minora regalia äre icke af den respect eller pondre. Nogra chur-
furster hafva privilegium de non appellando frå theres hoffrättar. Thet syntes
nogott lättare och vore doch quoad potestatem et vim Imperii nästan een
tingh. Praesidia, licenter och tullar vele vij heller ännu bevillias. In summa,
vij skole fuller såsom trogne tiänere efter all möijeligheet drifva alt hvadh
Eder Kgl. Maj. hafver allernådigst befallt oss, oahnsedt vederparten theraf
dömer, att Eder Kgl. Maj. vil heller krijgh än fridh ; men uthslaget moste
man ställa i Gudz handh.
Jagh hafver fuller uthkastat ett project på instrumento pacis, såsom migh
synes at vij nogot så när kunde uthleffrerat. Och äre fuller status Imperii
väl tilfridz medh prima classe, hvadh rijkssakerna ahngå. Men efter greff
Oxenstierna hafver ännu icke mehr en gång obiter hint see thet igenom,
jagh ock sielff finner myket theri at förandra och förbättra, så hafve vij heller
Galli ännu nogot theraf sedt, fienden varder och een hoop theri tadlande,
och i synnerheet är satisfactionpuncten ännu heelt oerörtradh. Derföre lärer
thet fuller ännu myket förandras. Icke desto mindre, medan vij äre ännu
longt från slutet, så hafver jagh icke orådeligit hollet at öfversändat (helst
efter gref Oxenstierna var ock i den meening vidh sitt affreesande), på thet
Eder Kgl. Maj. må allernådigst see, håårt uth nogot så när vår intention
syftar och desto tydeligare gifva oss des allernådigste vidare villia tilkenna,
hvadh Eder Kgl. Maj. theraf behagar eller icke. Bede underdånigst ödmiu-
keligen , Eder Kgl. Maj. värdigas icke onådigt optaga, at jagh alt så aperte
skrifver.
Jagh seer nogsampt föruth, at Fransoserne lära platt inthet vele hafva therin,
hvadh om vår religion och andelige godzen förmäles. Men thet står nu
therhänn. Gudh förlåte thern, som hafva fixerat våre armeer til Rhinströmen
och nu eludera conjunctionen. Feltmarskalk her Torstenssons hufvuddes-
seign var öfver mottan godh. Men jagh propheterade thet strachs om
Fransoserne. The hafva oss aldrig gerna vidh Rheinströmen eller i pfaffen-
gatan . Stryka och immer Beierfursten på rompan
monga näsestyfver han gifver them. Så snart vij ock hafva nogon stoor
progress, då hindra the oss. Huru giorde La Grange
Meints? Slöte the icke, då Kgl. Maj. högloftigst i åminnelse var in summo
fastigio victoriarum theroppe, et heemligit ottoåhrigt förbund medh Beier-
fursten
Frankreich und Bayern schlossen am 30. Mai 1631 in Fontainebleau einen Vertrag; Druck
Frederic Leonard : Recueil des traités de paix III. Paris 1963 S. 16f. Vgl. hierzu auch
Riezler , Geschichte Bayerns V (1903) S. 379ff. und W. Dorsch : Der Bündnisvertrag
zwischen Bayern und Frankreich 1631 (Maschinenschriftl. Diss. München 1920). – Die An-
näherung beider Staaten, die sich 1646 andeutet, fand ihren Ausdruck im Ulmer Waffenstillstand
vom 14. Mai 1647 (Geheimes Staatsarchiv München: Kurbayern Urkunden 1099). Zu den
französisch-bayerischen Beziehungen der Zeit im allgemeinen vgl. Karl Schweinesbein , Die
Frankreichpolitik Kurfürst Maximilians I.
ännu. När vij äre bas, så gripa the oss under armarne, när vij högt prosperera,
contrecarrera the oss underhanden. Nec mergi, nec emergare nos volunt.
Heller see the likväl, at vij starkt agera moot Kaijsaren, än moot Beiern
eller the andra papistiske churfursterne och ständer. Gudh, hvars saak Eder
Kgl. Maj. förfächtar, stå oss bij.
[P. S.] Balance på peningesakerne skal föllia medh första post.
Beilagen in DG, A I 1, Legat . [4]:
1213–1236’ Salvius’ Entwurf einer Antwort auf das Kaiserliche Instrumentum pacis [ Anfang fehlt ].
Osnabrück 1646 *** [ Druck: J. G. v. Meiern V S. 457–468 ]
Der Entwurf wurde erst am 14./24. April 1647 in veränderter Form den kaiserlichen Bevoll-
mächtigten übergeben. Vgl. J. G. von Meiern IV S. 487 f.
1237–1247 Avise [Blatt 1247 doppelt gezählt]
1247–1247’ Wrangel an Salvius. Bei Amöneburg 1646 Juni 20/30
1248–1248’ Johan Oxenstierna an Salvius. Münster 1646 Juni 27/Juli 7
1249–1256 Avise
1260–1277 Avise